Pannkakor och real world

Efter en bra kväll och natt i Fox åkte jag till Punakaiki. Där finns pancake rocks och blowholes. Det är klippor som ser ut som pannkakor på hög. Blåshålen är hål där vattnet sprutar ur högt upp på en klippa när en stor våg kommer underifrån och skapar ett tryck upp genom hålet i klippan. Blåshålen var coola. Pannkaksklippor har jag sett förut. Limestone finns lite varstans, och det är vad de är gjorda av.

Kvällen spenderades inomhus på ett underbart ställe. Ett hostel med små olika hus mitt i skogen. Det enda som hördes var Keafåglar, havet på håll och vinden och regnet. Det kändes som real world Punakaiki. Vi var 6 personer som sov på loftet, på madrasser. Alla ensamresenärer. Vi var som skolungdomar på lov. Låg och fnittrade och försökte berätta spökhistorier. Eftersom det regnade umgicks vi hela kvällen vilket gjorde att vi vid läggdags tycktes känna varandra redan. Vi avslutade kvällen med lite handdocksteater, i brist på handdockor användes strumpor. Mycket underhållande. Ingen snarkare, ingen tandgnisslare. Mycket skönt. Jag sov gott.

Nu har jag tagit mig till en liten plats i Abel Tasman nationalpark, som heter Marahou. Jag bor i en liten pytteliten stuga med en våningsäng. Får se om jag får sällskap där inatt, än så länge är jag själv. Det är för en gångs skull lite fint väder - det vill säga inte regn. Jag har därför tagit på mig shorts. Det måste man när det är typ sommar.



Havet och några pannkaksklippor på håll.



Porurari river track - som amazonas djungler



Sovloftet, Punakaiki



Hanna och Bettan har lunchrast



Min cabin, Bettan kikar fram och vyn för natten i Marahou