Äntligen Mt Cook

2009-03-03



Lake Tekapo



Bettan och Mt Cook



Jag och Mt Cook



Utsikten från där jag bodde

De senaste dagarna har verkligen varit fyllda av obehag som jag trängt bort genom att bara stänga av. För mycket småsaker som bara gått fel.

Men alla tankar om dåligt sköljdes bort så fort jag satte mig i bilen och begav mig till Mt Cook. Bettan och jag tog oss genom bergsmassiv som var helt dolda i moln. Jag var ibland osäker på om de ens var där. Men de var där. Jag tänkte att de är typiskt min otur att jag inte skulle få se Lake Tekapo i sin största skönhet, i solljus. Men när vi lämnat det stora bergsmassivet såg jag plötsligt solen. Som från ingenstans kikade den ner på mig. När jag kom ut på andra sidan av bergsmassivet så var himlen helt blå, med endast några molntussar som ringlade sig ner för bergen i fjärran. Lake Tekapo visade sig från sin bästa sida. Klarblå himmel och sol. När jag kom till Lake Pukaki såg jag Abel Tasman glaciären på avstånd som speglade sig i det alldeles ljusblå vattnet.

Så där fortsatte det mil efter mil. Den södra ön gnistrade medan solen strålade över mig och Bettan. Mitt ute i ingenstans dök sedan Unwin Lodge upp. Jag var tvungen att tvärnit för att inte missa det. Men här är jag själv på vägarna så det är lugnt.

Helt annorlunda än något jag upplevt tidigare på resan. Det känns som att jag är på scouthajk själv. En stor stuga med gigantiskt kök och utsikt över Abel Tasman Glaciären. Det luktar brasa och jag har ett eget rum. Inomhus har jag hittat både fjärilar och ödlor. Väldigt enkelt och väldigt stillsamt. Precis som jag vill ha det. Det är det här jag har väntat på och längtat efter. Ingen Straybuss i världen slår detta. Jag har druckit ett glas vin och suttit ifred i soffan och tittat på utsikten. Närmare himlen kommer man nog inte. Ute skänker solen några röda strålar över glaciären. Jag kommer somna tidigt.

Kamera är inköpt också så det blir bilder.