Jag fick i alla fall tag på en shuttlebuss imorse. Det är ett mycket bra fenomen de har i de här Oceaniska landen jag har varit i. Man åker tillsammans och blir upplockad eller avsläppt vid dörren när man ska till eller från flygplatsen. Det är mer ekonomiskt och mer klimatsmart. Jag gillar´t! Varför har de inte fattat det där hemma. En affärsidé?
På flyget satt jag bredvid en kvinna som var mycket lik en amerikansk skådespelerska jag gillar. Hon har bland annat varit en dekadent lärare i serien Felicity och en AA-stödperson för Abby i Cityakuten. Hon såg framför allt lika stram ut där jag satt och försökte spana på henne.
Avslutslåt för Sydney blev Missy Higgins Warm whisper. Det passade ganska bra med min sinnesstämning när jag flög ut från Sydney och fick se operahuset och Harbour bridge ur ytterligare en ny vinkel, och en sista gång - för den här gången.
I Adelaide väntade regnet på mig. Bortsett från regnet känns den här staden ganska grå. Den har liksom inget speciellt egentligen, men väldigt många tiggare/hemlösa/Big Issue-försäljare. Det känns lite dystert. Så illa att jag inte tagit en enda bild.
Hostlet är ok, men inte helt oväntat lite mer själlöst än hostlen jag känner från NZ. Allt här är mycket enkelt och förhoppningsvis lite praktiskt. Men inte charmigt.
För övrigt hade jag glömt att detta land inhyser en annan fantastisk produkt, nämligen Bonds. Underkläder. För 7 år sen köpte jag ett par Bonds som jag slet i många år. Nu är jag äntligen stolt ägare av ett sprillans nytt par. De är inte särskilt dyra heller om man jämför med Frank Dandy och Björn Borg.
Dessutom blev jag idag mobil. Det tog ett tag för mig att lyckas köpa ett kontantkort här eftersom det krävs pass och lite annat. Det var lättare på NZ, men betydligt dyrare. Här känns det nästan billigt att ringa med mobilen.
För den som funderar över tidsskillnaden mot hemma så är den numer +9,5 timmar. Sug på den!
Sydney - operahuset förstås
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar