Hanna jorden runt: Ny underbar dag

Jag hade en fantastisk start på dagen då jag snabbt som tusan checkade ut från mitt hostel. Det var kyligt ute när jag gick ner till stranden för ännu en kajaktur. Men så fort solen gick upp blev det snabbt varmt. Tillräckligt för att paddla i t-shirt. Det var vindstilla i viken och helt ljuvligt. Vi såg massor med lekfulla pälssälar som visade sina labbar i luften, likt konstsimmare. Under oss simmade en och annan stingrocka förbi. Och solen strålade och blänkte i vattnet.

Till lunch lämnade jag snabbt Kaikoura och började min resa söderöver. Kom till en ny vacker plats i Banks peninsula där jag tog in på ett lugnt ställe som i min BBH-brochyr (Budget Backpackers hostel där jag är medlem och får rabatt på hostel inom nätverket) rankats till 96 % (utefter dolda parametrar...), något som brukar stämma mycket bra med mina egna preferenser. Vid en första anblick verkade det kanske oansenligt, ett lantligt hus. Men här luktar mormors rosor och mammas jasmine, i köket finns kryddor, flingor, te och kaffe fritt för alla, i trädgården kan man hämta sina egna färska kryddor ur landet och på baksidan finns kajaker och cyklar fritt för alla att använda. Jag träffade en 80-årig brittisk dam som jag pratade med om hostel på NZ. Detta är hennes fjärde gång på NZ så hon hade många tips. Stället har så många andra små kvaliteter. När jag satt i trädgården hörde jag fåglar som lät som sommar, mitt i allt kom ett plötsligt dunk från ett nedfallande päron från ett närliggande päronträd. Middagen var synnerligen god, jag fick rökt lax som blev ett substitut för de musslor jag inte fick tag i. Laxen gjorde sig bra till min Savignon Blanc från Marlborough.

För första gången någonsin på NZ har jag lyckats hänga min tvätt. Jag ska stanna två dagar så tvätten får hänga över natten. Förhoppningsvis väntar vackert väder även imorgon så att den även hinner torka.

Kvällen har spenderats med att diskutera världskonsumtion och kvinnofrågor, något som bara tycks kombinerbart bland andra resenärer. Först när man packar sin ryggsäck och lever av det som finns i den i några månader verkar man kunna avgöra vad man faktiskt behöver här i livet. Det och gott sällskap. Ikväll på detta ministälle mitt ute i ingenstans hittade jag gott sällskap i några sköna damer. Dessvärre ackompanjeras vi av några klarinetter som outtröttligt tränar i rummet bredvid oss. På många sätt känner jag mig som gäst på Fawlty towers.