Elproblem

Datorn ar ocksa bra att ha. Synd bara att adaptern jag tog med inte kan inhysa sjalva elpluggen som ska i. Kanske far jag inte anvanda den forren pa NZ. Eller sa.

Kanske borde jag testat det innan?

Streetsmart

En mycket bra sak med Habana ar att det inte finns nagra overgangsstallen eller rodljus. Man gar bara. Vet som vejar? Det gar ingen.

Ingen ar far ovrigt bra att ha i manga olika sammanhang. Nar man vill veta var narmaste internetstalle ar, var man kan hitta en bankomat som inte ar ur funktion bland annat.

Jag har insett att hotellen har allt som man behover. Bara man slipper bo dar.

Utflykt

Flykten fran Sverige blev nagot forsenad. Pa flyget hamnade jag bredvid en nagot bitter Amerikan som ondgjorde sig over Air France. Efter att ha foreslagit att Frankrike skulle bli helmuslimskt sa att USA skulle ha en orsak att ga in och utrota landet fran kartan dog snabbt smapratandet ut.

Paris luktade starka rengoringsmedel med inslag av citron, och tunga parfymer. Men det kanske alla flygplatser gor. Paris smakade Yoplait, Vittel och KitKat.

Lunchen serverades hogt over havet, ovanfor molnen. Jag blev matt av gladje nar jag sag maten. En bit brie, gravad lax, en flaska Merlot och appelkaka kan gladja en nybliven veg mycket. Eller ocksa var jag bara valdigt hungrig. Fransmannen kan det har med mat, tankte jag.

Sen fann jag mig sittandes dar och stirra ut over vingen. En jetmotor som skakade i takt med turbulensen. Ingen uppfattning om vad som var upp eller ner. Allt var bara en bladisig sorja. Da undrade jag vad jag holl pa med. Vad gor jag i den har metallkroppen, helt anonym i universum, alldeles for nara den potentiellt oandliga rymden. Jag holl pa att fa ett sammanbrott men tog mig samman. Polackerna bredvid mig som gav mig the silent treatment hela vagen och luktade vodka gjorde inte saken muntrare. Efter att i en timme ha statt och hangt i "baren" dar det fanns fri tillgang till vatten och cola och viss mojlighet till barhang kande jag mig lite battre. Sen somnade jag till i omgangar. Min blodsockerhalt nadde sitt absoluta lagvattenmarke nar det kalla mellanmalet antligen kom in. 7 timmar efter lunch. Fransmannen kan det har med bantningsmetoder, tankte jag.

Antligen intag i Kuba. Jag kande mig lugn. Hittade snabbt en (sot!) taxikille efter att ha lyckats komma over lite CUC. Killen tog mig till ett casa particular dar tva gulliga Kubaner nu tar val hand om mig. Ser till att jag far mat i mig, lar mig spanska och rader mig att inte lita pa nagon. Nagot som visat sig vara anvandbart. Habana ler mot mig och for stunden forsoker jag komma over mitt laga blodsocker, om kexforpackningen bara ville slappa till.

Time to go

Invägningen är klar. 14 kg. Sharp. Vilket var precis den vikt jag föresatt mig att klara.

Jag är galet nöjd - och fantastiskt bra på att planera.

Biljetter och pass är nedpackat.

Jag tror att jag är redo. Nästa inlägg kommer antagligen komma från en annan del av världen.

Packningsstatus

Så här långt har jag alltså kommit i packningen. Det ligger på stolen där det legat sen det blev tvättat. När som helst ska jag ta tag i att packa ner och bocka av.

Väntan

Tre korta dagar. Tre långa dagar. Korta eftersom jag har så mycket kvar jag ska göra. Långa eftersom det fortfarande känns så avlägset.

När jag ser bilder av solen så tänker jag att det inte är verkligt. Det kan inte vara så? Att om tre ynka dagar är jag där. I solen och värmen.

Jag fattar det bara inte.

Lillplutten 2.0

Min vän, lilleplutten, är nu pimpad och redo för att följa med ut i världen. Med lite hjälp från den stora, och min datatekniker förstås.

Skön läsning

Just nu har jag så mycket trevlig läsning som bara väntar på mig. Med DN i morse kom denna, som ett brev på posten, bokstavligt talat:

Resebibliotek

2 kg bibliotek kommer jag att ha med mig, minst. Måste ju fylla på med någon svensk deckarpocket också. Och minst en anteckningsbok. Och dagboken förstås. En mindre skog med andra ord.

Städpatrull ett och två

Jag kommer inte behöva städa på tre månader. Tjoho! Det känns som en seger eftersom det är bland det tråkigaste jag vet.

Jag hoppas att lägenhetsvakterna inser att det numer ingår i deras arbetsbeskrivning...

Varför?

Hanna undrar varför det inte är nu hon ska åka?

Matlängtor

Jag ser fram emot allt gott jag ska få äta och dricka på vägen:

- rom på Kuba
- vin i alla former och färger, på NZ, i Australien, i Sydafrika. Allt går bra. Kanske rent av hinner klämma i mig lite i Kalefornien.
- L´n P, en mycket trevlig lemonadinspirerad läsk på NZ
- fisk, finns nog i de flesta av länderna jag ska besöka
- exotiska köttbitar, har hört gott om Sydafrikanska antiloper. Hoppas jag har börjat äta kött igen tills dess...
- exotiska frukter, lite närodlade.
- avocado, närodlad och kanske till och med mogen!

Det jag kommer att sakna hemifrån är nog främst bröd. Inget annat land verkar förstå att man kan göra bröd som är grovt. Kanske får jag helt sluta med bröd. Man kan väl äta annat till frukost. Vet inte vad det skulle vara bara.

Tidsmaskin

När jag studerar flygtider under resans gång inser jag det finns en ganska märklig resa jag kommer att göra. Från LA till Nya Zeeland. Flygningen kommer ta mig på en resa 34 timmar framåt i tiden. Ändå tar flygningen i sig bara 13 timmar.

Sug på den.

Gissar att jag kommer att vara jetlaggad/allmänt förvirrad över vilken dag och tidszon det är i minst en vecka.

Dagens tidning

Hajangrepp skapar panik i Aus. Surfare blir attackerade allt oftare, en snorklare blev bortförd och aldrig återfunnen. Många tror att det är för att befolkningen ökar vilket gör att fler är i vattnet. Andra tror att utfiskningen gör att hajar börjat äta människor!?

Om jag ska dyka ska jag göra mig sällik.

Jag ska definitivt sluta läsa tidningarna.

Biverkningar

Biverkningar vid malariapiller är tydligen ångest och depression.

Det låter ju uppiggande.

Redo för flygtur

Jag känner mig nu redo för att flyga. Dagens inköp är stödstrumpor och acitylsalicylsyrevärktabletter.




Så här snygga är stödisarna på.

Valet

Jag försöker bestämma mig för vilka jeans som ska få följa med. Kriterierna är följande:

- Jag ska känna mig helt bekväm i dem
- De får inte vara allt för tajta eftersom det finns en överhängande risk för viktuppgång
- Även storleken har betydelse (vikten av dem likaså)

Jag är nu nere i tre finalister.




Lee.
Vikt: 500 g.
Plus: Sunkfaktorn.
Minus: Lite tajta. Trasig tvätt.



Levis.
Vikt: 600 g.
Plus: Sunkfaktorn, midjevidden.
Minus: De är lite slitna.




MissSixty.
Vikt: 500 g.
Plus: Hela.
Minus: För propra? Mörk tvätt.

Det lutar just nu åt Levis trots att de är tyngst. Vad är väl 100 g?

Saida

Jag hade en gång ett dykcert. Och det var inte för så särskilt länge sen heller.

Närmare bestämt minns jag mycket tydligt att jag såg det hyfsat nyligen och tänkte: det här måste jag ha med.

Risken är att jag la det på ett bra ställe för att inte glömma att ta med det och för att inte tappa bort det.

Frågan nu är väl egentligen bara var det där braiga stället är.

Det är i stunder som dessa jag önskar att jag hade en Saida att tillgå.

Detta behöver jag inte!

Det finns vissa orosmoment så här några veckor ifrån. De rör inte så mycket själva resan som tiden fram till resan. Främst handlar de om:

- Finanskrisen (snälla ät inte upp min reskassa)
- Vinterkräksjuka/influensa (tänk om jag skulle insjukna precis dagen innan, får man ens boarda med kräksjuka?!)
- Benbrott av alla de slag (ja, kanske inte behöver förklaras närmare, man bär inte gärna en ryggsäck samtidigt som man haltar med kryckor...)
- All annan sjukdom som kan äventyra själva ivägfarandefasen (ska nog bara undvika sjukhus och sjukvårdsupplysningar)

Annars känns det som att det börjar arta sig. Jag unviker att tänka på tiden kvar. Försöker bara sova lugnt och göra det mesta av varje dag. Läser inte ekonomidelen i tidningen och funderar allvarligt på att helt sluta läsa tidningen så jag slipper komma på fler saker att oroa mig för.

Försäkrad

Så undrar jag lite lite över det här med plåster efter sprutan. Den här sköterskan verkar ha missat själva ingångshålet. Plåstret satt istället över ett litet födelsemärke. Som ni ser är ingångshålet strax under själva plåstret.

Kanske kan man helt strunta i det här med plåster likagärna.

Minnen

Jag minns ångesten som igår. De fasansfyllda kval jag gick igenom första gången. Det var i fjärde klass. Alla i klassen lyckades trissa upp varandra rejält innan det var dags. För vaccineringen mot stelkramp och difteri.

Förutom att det snackades om smärtan, den grova kanylen och allt annat som det innebar att ta den där sprutan i veckor före, blev vi inkallade till ett väntrum en efter en. Först inkallad till att vänta, sedan inkallad till att få den. Det hann gå en del tid där man hann tänka på den där sprutan.

Idag gjorde jag det igen. Hann knappt märka att jag fick den. Det var fort dit, fort in, fort stucken och sen var det klart. Men jag antar att jag har andra referensramar till smärta nu också än vad jag hade när jag var 10 år.

Nu är det din tur

Jag tänkte förstås att du ska få vara med lite på äventyret.

Ge mig ett uppdrag att slutföra någon gång under resan!

Ta vara på tiden var det

Jag försöker njuta av dagarna hemma. Men jag ska ärligt talat säga att längtan är svår.

Jag har sett Sagan om ringen-filmerna minst fyra gånger under helgerna (ja, den sista har jag sett två gånger). Det enda jag kan tänka på är att jag ska dit, till NZ. Kajaka i Milford Sound, vandra på Mt Cook och kanske se ut över Fox glaciären.

Är en månad tillräckligt med tid?

Aus

Jag såg Australia idag.

Fällde en liten tår och längtade till det stora, röda, torra landet långt down under.

Fraser

Det kommer spanska fraser till mig hela tiden. Jag vet inte alltid vad de betyder, men de dyker plötsligt upp i huvudet. Ibland har jag dem på tungan när jag vaknar.

Jag tror fortfarande att jag kommer att bli grym på spanska innan jag åker. Det är ju oceaner av tid kvar!