Det kändes konstigt att lämna Otago Peninsula. Där var så vackert och jag hade kunnat tänka mig att stanna ett tag till. Men det har jag inte tid med. Dagen kom med regn, eller i alla fall moln. Jag började min färd mot Catlins nationalpark. Var och såg Matai falls och Purakaunui falls. Vattenfall har de mycket av i det här landet. Och jag tycks inte få nog. Sen åkte jag till Nugget point och började min väntan. Kan ni tänka er mig stå på en klippavsats och stirra ner mot en strand i en timme. Bara stirra. Letan efter gulögda pingviner hade börjat. Men de tycktes ha dragit till havs idag. För inte en enda uppenbarade sig under mina 45 plus 50 minuter på den där stranden. Igår såg jag blå pingviner. Eller pingviner, jag såg en. Dagen innan hade det kommit sex stycken, när jag var där kom det åtminstone en. Det var efter solnedgången och det var nästan helt mörkt. Där stod jag på en annan strand och stirrade efter en mörk fläck som rörde på sig. Mäktigt.
Hostlet låg riktigt avlägset. Jag körde på en grusväg i minst en kvart och kom till precis ingenstans. Men fint var det. Det visade sig att jag skulle bli själv. Värdinnan bodde en bit därifrån och innan hon gick frågade hon om jag skulle vara ok här för mig själv. Vad hade hon gjort om jag sagt nej? Inhyst mig i sitt hem? Knappast. Jag svarade ja. Hon sa att dörren går att låsa. Vad innebär det? Har de många yxmördare här i trakten?
Förutom att jag har köket helt för mig själv finns här ett element. Första gången jag går runt i t-shirt inomhus på kvällen utan att frysa.
Kvällen har spenderats med att titta på bilder och försöka radera bilder. Inte det lättaste. Jo, ibland. Jag har hittat bilder på en vanlig gata med en bil och eventuellt ett träd. Måste varit första veckan när allt skulle dokumenteras och alla vyer var fantastiska. Jag har nog blivit lite van i alla fall. Allt är grönt. Och så är det bara.
Dessutom har jag tvättat. Med en riktig tvättmaskin. Jag tror faktiskt tvätten blev ren till och med. Alldeles oavsett var det kris. Jag tog det sista typ rena jag hade idag. Så detta var verkligen sista chansen innan jag behövt gå igenom smutstvättpåsen och lukta mig fram till det minst vidriga. Saker blir lätt vidriga när inga maskiner tvättar rent samtidigt som jag går på typ tre vandringar på dag i solen. Jag har nog svettats en del.
Sjölejon på Allen beach.
Nugget point
McLean falls
1 kommentar:
Så vackert att man nästan blir gråtfärdig. Underbara vyer.
Något avundsjuk.
Skicka en kommentar