Kaikura

Tillbaka till Nya Zeeland och Kaikura

Utsikt över Albany

Jag hade en busy dag i Albany.

Who the fuck is Alice?

Jag skrattar gott åt detta... Så sjukt seriös i hettan.

Strand i Albany

Det finns fortfarande en del filmsnuttar att glädjas åt. Det kanske kommer fler. Detta är i alla fall något jag kan tänka på och längta efter ibland.

Om att komma hem

Så här efter 25 timmar av resande kan man inte annat än att ställa frågan:

Hur känns det?

Det känns inget. Jo, jag är faktiskt lite hög på adrenalin. Värre än efter fallskärmshoppet. Här är ändå allt som vanligt. Utom att priset på haloumi gått upp och jag inte känner igen folket som jobbar på Ica längre. Svensk lukt av vår. Svensk pollenallergi. Svenska matpriser.

Vad var det första du gjorde när du kom hem?

Efter att jag kramat mamma åt jag en ostsmörgås med perkolatorkaffe.

Vad har du saknat mest?



Andra skor

Största omställningen?

Ljuset. Solen går för sjutton aldrig ner. Dagarna är oändliga.

Bästa återseendet?



Mitt eget fallskärmshopp - på dvd

Vad slås du av i Stockholm?

Människor är snygga. Typ alla är snygga. Jag hörde att detta tydligen är ett kännetecken för svenskar. Jag kan numer inte annat än att hålla med.

Dagens resenär?



Hel och fin... Näst galnaste inköp. Men bra pris förstås.

Nya vanor som annamats ute på turné?

Sova i pj och yoghurt med frukt till frukost.

Vad känns tristast?

Att allt så snabbt går tillbaka in i de gamla rutinerna igen. Jag hoppades att jag förändrats, men redan när jag återsåg Skanstull kände jag hur allt blev precis som förut. Som om jag aldrig varit borta. Tvätten fördelas efter vitt, kulört och svart/jeans och hängs efteråt. Men tvätta är i alla fall gratis!

Slutligen vill jag tacka alla som orkat läsa denna blogg så oförtrutet, denna långa kavalkad i ego. Så har det varit. I tre månader. Nu måste jag vänja mig vid att sova själv i sovrummet. Vid ljuset. Vid att ha så mycket tid jag vill i köket.

Allt ska bli som förr.

That´s it

That´s that.

Victory

På toppen av Table Mountain - ja, jag tog linbanan



Foto

Robben island

En klar dag i Kapstaden. Jag skuttade ur sängen och skyndade mig upp till foten av berget, bara för att få reda på att linbanan förstås var avstängd. Vind. Vind och dimma verkar vara två bestående problem för det där berget.

Istället fick jag spendera min dag med irländskan. En ir, en svensk och en fängelseö. Robben island fascinerade mig. Särskilt det faktum att vår turguide var en exfånge. Det gjorde allt så mycket mer levande. Och dagen var solig och vacker vilket inte gjorde den sämre.

Efteråt fick jag med mig några vänner på Belthazar på vin. Rosé i solen var inte fel. Och från hostlet ser jag att linbanan åter är igång. Men på berget ligger några tunga moln och latar sig. Jag håller fortfarande tummen för imorgon.



Exfånge och numer turguide på Robben island. Nelson Mandela på bilden till höger.



Blivande fånge?



Lata moln

The peninsula

Dagen började väldigt dimmigt i vanlig ordning. Så jag lämnade staden, för att utforska halvön. I ett försök att spara pengar också. Cape point och utsikt. Jag förväntade mig svår dimma. Som när jag var i Cape Reinga på NZ. Det spöregnade. Jag såg inget. Mitt öde vid utsiktsplatser tydligen. Men idag lättade det väl där. Lycka. Dessutom såg vi vildliv. Pingviner, strutsar, antiloper, babianer och annat onämnbart.

Jag blev vän med en irländare som jag förhoppningsvis ska umgås lite med imorgon. Annars är Kapstaden och hostlet väldigt asocialt. Jag snackar på med alla, men det blir väldigt kort. Folk är på väg bort eller hem, så verkar det vara i la Kapstada. Idag kanske jag tvingas äta på hostlet eftersom det regnar ute. Oh, well. Sova är också skönt.

Jag hoppas att jag kan hålla mig borta från marknaderna. Jag gjorde något onämnbart. Killen sa att det jag köpte kommer att inge mig respekt där hemma. Jag vet inte. Möjligen priset jag fick dem för. Men de är galna. Bilder kommer när de är på plats.



Galna babianer



Söta pingviner följer sin ledare



Det var dimmigt också, det stora vita där bakom



En happy hippo - och happy Hanna också för den delen

Bland molnen

Stellenbosch och vin visade sig bli lite av en besvikelse. Inte för att vinet inte var bra, det var tvärtmom underbart, utan för att jag inser hur galet oekologiskt det är att dricka vin. Tunnorna beställs från Europa, används fyra gånger och kasseras sedan. Och så vidare. Förstå vilken transport och vilken konsumtion. Humpf.

I Stell passade jag på att åka på townshiptur. Ingen besvikelse. När jag stod i en hord av barn i olika storlekar som alla log upp mot mig och ville upp i min famn eller ta mig i handen var det inte långt till tårar. En del av de där barnen har blivit dumpade där av sina föräldrar, vanligen på grund av att de har hiv.

En annan insikt: drick inte vin till lunch om du ska shoppa efteråt. Very bad things can happen! Nu är frågan hur jag ska få med mig dessa saker hem. Tur att detta är sista anhalten. Synd bara att mitt flyg har två transferflygplatser som jag måste bära samtligt på. Butler sökes. Billigt.

Idag har jag cruisat runt ett misty Kapstaden. Tablemountain har skådats vid tillfällen, lite snabbt. Men jag väntar med att åka upp tills dimman lättar. När vädret tillåter kan jag faktiskt se det från mitt rum på hostlet. Inte så tokigt det heller.

Jo, shoppingen i Kapstaden är ganska bra den också. Även utan vin till lunch. Jag älskar att pruta allt för mycket. Marockokänslan kommer tillbaka till mig helt och fullt. What? For thiiis?!



Vin och underbara vyer



Pojke på barnhem i township



En bit av Tablemountain i dimmorna

Sky dive Mossel bay

Det var oundvikligt. Efter att ha hoppat från en klippa och varit på paragliding fanns det bara en sak kvar att göra. Hoppa från ett flygplan förstås.

Filmbevis finnes.

Nu väntar en vintur i Stellenbosch. Manana.



Redo



Be warned

Pink Loarie

Knysna laddade som bäst upp för sin årliga gayfestival när jag var där. Så jag passade på att gå på drag queen 35+ med tillhörande efterfest. Det var party halva natten. Rosa fjärdrar, rosa utsmyckning och rosa flyers över hela Knysna. Alla pyntade för denna årliga högtid, som i år sammanföll med första maj. Jag och min vän Brian beställde bubbel i baren och fick höra att de bara hade champagne. För 65 kronor. Hmmm… Vi var förstås på killfesten. Tjejfesten tog aldrig riktigt fart den kvällen.

I mitt rum, Camp Judy, fanns tio sängar. Där bodde jag och åtta bögar. Det var knäpptyst på natten och mycket orörigt. Hela hostlet var de facto fyllt med människor som var där för att gå på festivalen. En killes necessär var lika stor som mitt handbagage. Där ligger jag i lä.

Efter att ha vallat Brian runt Knysna under förmiddagen var jag tvungen att lämna Pink Loarie bakom mig tyvärr. Trist. Men jag hade inte stått ut med Knysna på dagtid en dag till.

I Wilderness promenerade jag ner på byn. Halvvägs där blev jag uppplockad av en local som gav mig skjuts. Det visade sig att hon ägde guest houset / restaurangen Serendipity (fancy smancy som tusan) där jag blivit rekommenderad att äta. Så jag frågade om det var möjligt och det var det. Som en bonus sa hon att hon har trådlöst internet som jag kan få använda där eftersom internetcafét i byn redan stängt för dagen. Världen är ibland liten. Men Wilderness är ändå mindre.

Jag har till slut kommit in i en mycket bra trend av bra ätande. Men jag väntar fortfarande på att få bli hög på vin.



Romantisk middag



Hilton, Hanna, Brian posar



Drag queen 35 +