2009-03-07
Jag sov otroligt gott inatt. Ensam i huset och med dörren till allrummet öppen. Jag försökte komma iväg tidigt, men det var lockande att hänga kvar och ta det lugnt till frukost. Istället såg jag McLean falls som var helt fantastiska. Därefter Niagara falls som var ett skämt. Det liknade mest en liten norrländsk älv. Knappt någon fallhöjd alls.
Turen fortsatte, mest utan stop. Plötsligt fann jag mig själv ha stannat vid två mackar som var stängda (det är ju lördag…) och riktigt långt till nästa lilla håla. Bensinmätaren rörde sig allt för snabbt mot de nedre regionerna. Jag satte allt mitt hopp till att nästa halvstora håla skulle ha en mack som dessutom var öppen. Annars var jag rökt. Till slut fick jag syn på macken, med en öppen dörr. Jag fick ett godday how are you och kunde andas ut. Bara bra. Allt är bra.
Resten av turen kunde jag stå på lite. Från Te Anau till Milford sound kom jag på mig själv med att snegla mot bensinmätaren igen. 110 km gånger två, på en ¾ full tank. Skulle jag klara det? Jag körde lugnt genom betagande natur. Höga gröna berg med dimmoln på. Höga karga berg med mängder av vatten som rann ner från dem. Jag var tvungen att stanna och bara titta på dem. Att försöka fånga dem på bild var inte i närheten av rättavisande.
Framme vid Homer tunnel insåg jag att jag var precis i sista stund. Tunneln var endast enfilig (som så många broar också är på NZ) och hade ett rödljus som skulle slås av en halvtimme senare. Jag tackade min lyckliga stjärna igen för att jag skulle slippa åka genom den mörka tunneln på pin kiv och hoppas på det bästa. Den var läskig som det var ändå. Gick neråt, neråt, neråt i mörkret. På andra sidan väntade dimma och mer regn. Mäktigt är det klimatet här som det ändras genom bergspassen.
Väl i Milford Sound väntade ett hostel på mig som jag bara kan beskriva som veil, som den cyniska brittiska jag träffade i Auckland skulle ha sagt. Det kan också kallas återinvänjning i backpackerslivet. Jag bor med tre andra i ett rum, vilket ju inte är så farligt. Om det inte var för att de stinker sprit och en man ligger halvnaken i sängen och vältrar sig. Dessutom finns här hur många rum som helst så jag delar kök och badrum med ganska många andra. Fajten om en platta och en stekpanna ska åter börja.
Som tur är har jag hittat några vänner som gör tillvaron lättare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar