När jag satt på planet och tittade ut över bergen en sista gång stack det till i magen lite. Nästa gång...
Flygningen spenderade jag med att titta på Fawlty towers och någon film. Det gick fort. Jag fick allt för lite mat.
Nu är jag plötsligt i Sydney, bor i en egen liten lägenhet. Eget rum, eget badrum, eget kök. Det är mycket märkligt. Redan har jag haft en spindelencounter. Det bor en as we speak bredvid handfatet i badrummet. Jag är inte typen som är rädd för spindlar, men i det här landet ska man nog försöka inta en lite reserverad inställningen mot de små liven. De är ju inte alltid av den vänliga sorten. Denna lyckades flytta på sig medan jag tvättade ansiktet, och när jag var klar såg jag att den var borta. Utan glasögon kände jag en vag obehagskänsla i magen medan jag försökte backa utan att backa på den.
Hur lever folk i det här landet dagligen med den här närheten till spindlar och annat. Och jag är förvånad över min egen reaktion. Det kryper i mig hela tiden. Vanligen glömmer jag sådant som spindar så fort jag är på ett ställe. Nu tänker jag på det hela tiden.
Njuter av sista stunden på Halfmoon cottage
Vackra Akaroa från ovan, en ko tittar på mig och tycks undra vad jag håller på med! Lämna NZ?!
NZ från flyget
Min granne, spindeln
7 kommentarer:
Om du hittar spindeln igen så kanske du kan klämma fast en liten bjällra så du hör honom nästa gång... nä förresten det kommer ju bli en j**la massa bjällor. Du e ju i Australien!
Spindlar är läskiga. Vissa rackare även giftiga. Håll dem på avstånd. Checka alltid skor och kläder och sängen.
Konstigt att Australien har så många giftiga djur, men NZ inga.
Maria: Många bjällror blir det...
Än så länge verkar vi ha ett avtal som säger att han sticker iväg när jag kommer och slamrar vid handfatet. Såna avtal är bra.
Bling: Nå, några tycks de ha importerat från Aus, för de har faktiskt whitetails och en annan giftig spindel. Men det är verkligen märkligt hur moder jord bestämt...
Nu har jag kommit ikapp, dvs jag har läst din blogg från det du åkte till nu. Det är så himla kul att läsa, särskilt när du är på ställen som du och jag var på som man känner till. Jag måste säga att du skriver jättebra, man kan liksom inte sluta :-)
Åååååh! Australien!
Jag avundas dig till och med då du träffar spindlar!
Anna: Tack, vad roligt att du tycker det. Jo, det var en del platser jag bara var tvungen att återse...
Ester: Hehe... Jag har slutat tänka på dem. Nästan helt.
det kryper i mig av bara tanken på spindlar nu...trots att jag som du egentligen inte är så speciellt brydd
Skicka en kommentar