Flygplatsliv

Shuttlen i Sydney dök upp långt före utsatt tid och som vanligt blev det en lite hastig sorti. Men det är ganska bra, då hinner jag inte känna efter så mycket. Turid och familjen hade redan stuckit till jobbet också.

Sedan dess har jag noterat att det tar mycket längre tid att lämna ett land för mig än det tar att ta mig in i ett land. När jag ska in i länder brukar det bara säga plopp så är jag inne.

Vägen ut idag var lång. Incheckningskön var lång. Precis när jag närmade mig slutet kom en kvinna och ledde bort hela kön till nästa disk med en väntande kö och betydligt färre diskar. I tullen kom jag igenom även om det gick ganska långsamt. I säkerhetskontrollen hände samma sak igen. Precis när jag nästan var framme vid slutet kom en man och ledde bort kön till ett annat ställe med bara en genomfart och befintlig kö. På andra sidan väntade en kvinna på att få hugga mig för en stickprovsundersökning av bagage och mig. En timme från buss till gate, och då gick jag raka vägen.

I Auckland tog det mig en halvtimme från flygplan till shuttle. Shuttlen gick på en gång och jag var på The Red Monkey där jag bor inom en timme från landning. Här var de helt förvånade över att jag redan var framme.

The Red Monkey: Gratis wifi, datorn funkar, eget kitchenette, dörrar till trädgården. Jag har aldrig bott så här på NZ förut. Inget liknande. Känner mig nöjd.



Aotearoa från flyget.



Min säng och mitt kitchenette.



Säng, garderob och dörrar till gården

Nu och nu

Jag kan vara ganska dålig på att känna nuet. Däremot är jag väldigt bra på att känna och komma ihåg tidigare nu. Här i Sydney har det varit så tydligt. När jag har promenerat på ställen där jag har promenerat förut, för 3 eller 10 år sedan, så har jag kunnat minnas exakt vad som hände förra gången.

I The Rocks minns jag att jag gick och tittade på Sydney Harbour Bridge och gick in mot stan när jag träffade en grupp människor som höll på med en tävling där de skulle fullfölja ett antal uppgifter. Jag minns vad jag hade på mig och jag minns känslan och vädret. Bilderna i mitt huvud blir väldigt tydliga.

Det jag funderar på är om bilderna från den här resan kommer att bli lika tydliga i mitt huvud. Det är en så märklig känsla att gå runt och titta på saker helt vanligt och sen tänka sig att just de här bilderna etsar sig fast och kommer att bli möjliga att plocka fram senare.

Inte bara har jag samma lilldator med mig den här gången, jag har dessutom samma halsband och en del samma kläder som senast. Jag tänker att olika ting kan vara saker som jag hängt upp minnen på också.





Sydney 2009



Aquarium 2009



Skyskrapor 2011



Sydney Harbour Bridge 2011

Matgalen

Jag har ätit otroligt mycket god mat här i Sydney. Både hemlagat och restaurangköpt. Det gör mig glad.



Tonfisksallad



Rödbetor med pinjenötter och fetaost



Garfish, ser ut lite som stekt strömming



Frukttider



Mascarpone med rödvinsmarinerade jordgubbar

Wollongong

Jag har besökt universitetet i Wollongong idag. Det tog mig 3-3,5 timme att åka, enkel väg. Så det mesta av dagen har gått åt till att resa. På universitetet fick jag se hur bowerbirds bygger upp en dekoration (som de inte bor i) för att locka till sig partners. Bowerbirds gillar blå saker, så runt denna dekoration ligger det allsköns blå ting strösslade runt omkring. Om detta ingår i min forskning? Nej, det gör det inte.

Ikväll har vi firat två födelsedagar. David och Emily som är syskon, men inte tvillingar, fyller år samma dag. Det firades med tårta, flaggor och tomtebloss. Felix gillade inte tomteblosssen.

Jag kan inte förstå att det är sommar. Vi åt middag utomhus. Oliver övade på höga hopp. Jag hjulade. Typ. I mina dvärgbyxor. Det gick så där.



Dekoration skapad av en Bowerbird



Oliver övar höga hopp



Tomtebloss på tårtan

Jag gillar berg

Söndag i Sydney. Jag har gjort en scenic walk från Manly till Spit bridge. Det var klättrande upp och ner längs en vacker utsikt.

Sen tog jag färjan in till stan för middag. Operahuset visade sig från sin bästa sida i sol och sedan månsken. Jag får inte nog.



Sydney city center på avstånd



Manly scenic walk



I månsken

Solglad

Australien luktar speciellt. Idag har jag luktat på havet. På nattluften. På utelivet. Det luktar bekant.

Jag har doppat tårna i havet. Fått huden solkysst. Ätit god mat ute. Susat genom natten.



Tjejer på väg ut.



Kvällsutsikt hemifrån.

Solen återvänder

Morgonen innehöll ännu mer regn. Därför passade Turid och jag på att spinna. Det var minst 10 år sedan jag gjorde det senast. Känner mig lite mör nu.

Nu är det sol. Halleluja. Ut och bada!



Felix var väldigt nära att få mig här.

Uni

Jag har besökt Sydney university idag. Lunchat med en kollega hemifrån. På vägen dit åkte jag Manly ferry. Jag blir alltid lika glad när jag kommer in till hamnen i Sydney. Ser operahuset. Sydney Harbour Bridge. Fotade som galen. Som vanligt.

Jag är i Sydney, jag vet inte om jag fattat det.

Datorn börjar ha fattat det i alla fall. För den återuppstod plötsligt, på den tredje dagen. Glädjen vet inga gränser.



Operahuset


Grafitti tunnel, Sydney university



Jag på Manly ferry

Babushka

Är det något man skulle ha med sig från Australien är det väl vara en babushaklänning. Den här verkar dock bli kvar på galgen.

Soliga Sydney

Sydney, du är så bekant. Det känns som så nyligt jag var här, fast det nästan gått tre år. Turid är sig lik, huset står på samma plats. Sen ser huset inte alls ut som senast, helt som ett nytt hus faktiskt. Felix och Oliver har blivit större, men de är fortfarande lika söta.

Jag tänkte att det är ovanligt att jag stöter på motgångar. Men när jag tänker efter brukar jag göra det när jag reser, jag brukar nog bara välja att genast förtränga dem. Oftast är motgångarna små. Senast hade jag lite strul med att hitta internet på Kuba. Datormusen gick sönder och musplattan på datorn var ur funktion. Kameran gick sönder på NZ. Den här gången blev väskan kvar i Stockholm, fast den hade fem timmar på sig att hitta rätt flyg. Så väskan dyker med lite tur upp ikväll eller imorgon bitti. Under tiden går jag i Turids kjol. Jeans och fleece känns inte helt rätt, även om det är lite mulet. Det är faktiskt första gången min väska inte dyker upp. Jag är glad att det hände nu när jag bor hos Turid. Det hade känts jobbigt om jag genast behövt lämna Sydney.

Vad värre är så har lilldatorn bestämt sig för att gå ur tiden. Som tur var backade jag upp mitt arbete på en sticka, så det har jag att tillgå. Däremot blir det strul med bankkontot under resan. Livet hade varit lite lättare om min bank kunde ha bankdosa istället för bank-id och engångskoder i detta nu. Jag får byta bank när jag kommer hem. Det här känns lite eländigt när jag reser, hör ni det Skandiabanken!

Så idag kanske jag köper en ny dator. Det känns lite trist att behöva göra det i Australien. Främst på grund av tangenbordssättningar och priser. Något av ett i-landsproblem.

Mest är jag glad. Jag är liksom i Australien. Igen.

Dags

Då sticker jag nu. Ses på andra sidan!

Ny tur

Jag är på väg igen. Down under. Men ny kontext. Jag ska ditt på jobb. Det känns nervpirrigt och jätteroligt.

Det innebär också att bloggen kommer till liv igen. Nya resan till ära har jag gjort en ny header.