This is La

Min lite miserabla utsikt från hotellet



LAPD



Såna här borde kanske finnas även i Sverige.


Hanna på promenad

Gårdagen var fruktansvärt lång. Febern tärde på mig. Överflödet i affärerna gjorde mig lite illamående, men ändå. Det är så annorlunda mot Kuba där det finns så lite. Här finns allt.


På flygplatsen i LA hade jag problem att få åka med någon till hotellet. Taxin ville inte köra mig eftersom det fanns gratis shuttlebussar. Jag skulle dock behöva ringa efter dem och utan kontanter eller telefon var det ett omöjligt projekt. Så till slut fick jag åka med taxichauffören, trots att han var extremt sur över att jag tog en taxi som skulle kosta mig 17 dollar.

Väl på hotellet fick jag sova i den skönaste sängen på länge, och tillräckligt bred för fyra personer minst. Ganska snart somnade jag och sov sköna åtta timmar. Jag drömde om Kuba, att jag bestämde mig för att åka tillbaka. Skaffade mig till och med en resplan som känns helt sannolik att jag skulle göra om jag återvände. Jag saknar Kuba, blir nästan lite tårögd när jag tänker på det.

Imorse regnade och blåste det. Jag låg kvar och tittade på tv, kände mig otroligt lat och nästan som hemma. Flyget är först 21.15 ikväll. Efter att äntligen lyckats Skypa med mamma bestämde jag mig för att gå på jakt efter en ny datormus. På hotellet rekommenderade de mig att ta en taxi, no walking distance, It´s at leats a mile away. Ok, tänkte jag. Försökte förklara att det inte är ett problem för mig. Till slut fick jag dem att förklara vägen och 20 minuter senare var jag framme. Träffade inte på många gångare på vägen. Alla tar bilen. Allt känns så amerikanskt, så överflödigt överdådigt kommersiellt och konsumistiskt. Vägarna är oändliga och breda som Nilen. Det finns matsällen var tjugonde meter eller en bilbutik. Inne på macken när jag tog ut dollar spelade de Killing me softly med Fugees och på något vis kändes allt så bekant, även om jag inte varit i USA på 17 år.

Musen inköptes och försäljaren envisades med att gå runt med allt jag plockade på mig eftersom de fick provision på det de sålde. Däremot var hon helt ovillig att hjälpa mig eller svara på frågor. På vägen tillbaka fick jag en gigantisk portion mat på ett Mexikanskt matställe med "authentic Mexican food"... På amerikanskt vis förstås.

Hittills har jag inte lyckats träffa någon infödd amerikan. De flesta pratar spanska. Och det är kul eftersom det känns som att jag förstår. Jag är så sugen på att svara på min knaggliga spanska.