Jag hällde ut min bistra verklighet för mitt casa. Ja, jag är teknikaddict. De såg inte chockade ut. På spanska lyckades jag framföra mitt budskap (nej, de pratar inte engelska), om behov av 220 watts eluttag. Värdkillen tittar luttrat på min panikslagna blick. Si, si. Efter att han meckat runt med adaptern en stund undrade han om han inte kunde få välja ett annat av uttagen.
Plötsligt visar sig Kuba sitta på en hemlighet jag inte visste om. De har likadana eluttag som Sverige! Tack gode gud för det. Allt öppnade sig, som att jag plötsligt inte längre behöver betala med Convertible pesos utan sitter med inhemska pesos. Diskrimineringen är bruten. Ok, fortfarande inget internet, men hotellen har ju, och dit kan man väl gå igen vid tillfälle. Och med min egen dator har jag å, ä och ö och dessutom möjlighet att förbereda saker innan jag lånar internetet. Jag hade glömt hur det är att interneta på utsatt betald tid. Stressigt. Jag hinner ju inget. 3 inlägg och lite facebookande, sen är det slut på det roliga. Jag missar mamma på Skype och jag kan inte prioritera att läsa och svara på e-post. Nu känns livet lite lättare igen när min dator kommer till användning. Nog för att jag älskat Kuba ändå.
Plötsligt sitter jag i paradiset med min dator och skriver. Att inte ha ständig tillgång till internet är säkert bra för min avvänjning. Istället skapar jag inlägg i mitt huvud på löpande band. Aldrig har väl kreativiteten flödat så. En gammal lärare till mig sa att med begränsningar föds kreativitet. Och det är så sant. Det kan också ha att göra med att jag suttit på min kammare hela hösten och denna plötsliga sejour ute i världen gör att det finns något att skriva om. Så enkelt kan det vara. Och så svårt att jaga något värt att skriva om.
Till och med jetlaggen är snäll mot mig här. Igår (eller vilken dag det nu var, allt känns som en stor gegga) gick jag upp vid 3-tiden på morgonen efter ca 3 timmars sömn. Därpå väntade en 20 timmar lång resa tills jag till slut nådde mitt mål. Jag var mitt i natten när mina kubanska vänner var på kvällskanten. Det gick bra. Att nattuggla är jag bra på, det är vad T-shirten sa också. Men visst, jag vaknade vid 3 imorse, lokal tid. Slocknade om till halv 6. Sen var jag ganska nöjd med sovandet men låg och väntade på bättre tider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar