Going Stray

Jag måste passa på att berätta lite om Stray, bussarna som jag åker med. Förutom det jag skrivit förut.

Vår busschaufför, Honey, har inte det lättaste av jobb. Förutom att köra buss agerar hon inspiratör, storyteller, rum- och aktivitetsbokare, psykolog, partyhöjare och lekledare. Det kanske inte låter så svårt, men hon gör detta samtidigt som hon kör bussen. Hon sitter med mobilen klistrad vid örat mesta delen av tiden för att boka in oss på hostlen och aktiviteter. Däremellan pratar hon i microfonen och berättar en massa om NZ för oss eller vad som ska hända härnäst. Men dessutom har vi en ganska gammal, skruttig buss där bland annat handbromsen inte fungerar som den ska (inte det lättaste i ett så kulligt land som detta). Det gör att hon med jämna mellanrum råkar ut för en del missöden som att backa bort ena backspegeln, eller att behöva ringa service för att fråga varför bussen tjuter åt henne. Jag kan tillägga att hon är 21 år, vår Honey.

Allt detta gör självklart också våra resor betydligt mer intressanta.

Det är ganska många som ska följa med samma buss hela vägen ner till Wellington, men några har redan hoppat av. Framför allt har mina vänner hoppat av, det hände igår. Så vi är lite färre kvar nu. Själv längtar jag efter min bil som väntar på mig i Christchurch om tre dagar. Först måste jag ta mig ner till södra ön, vilket jag hoppas ska gå bra. Jag har haft oflyt med färjorna tidigare. I år har tydligen ena färjans motor kraschat och den går inte. Som tur är för en gångs skull är jag inbokad på den andra. Håll tummarna för bra väder och att ingen motor brinner.