Paradiset

Kanske det sämsta hostlet någonsin, så sammanfattar jag hostlet i Wellington. De hade alltså fest där två hela nätter. Imorse när jag gick upp innan 6 städade de köket, livligt, under skrik och rop medan de drack öl. Det enda jag tänkte på var att hinna med färjan därifrån, så att jag skulle slippa stället.

Två timmar med färjan genom Marlborough sounds. En vacker resa. Men färjan var sen. Jag har haft en del otur med den där färjan genom historien. När Anna och jag var här (för 10 år sedan!) var den inställd när vi skulle åka till norra ön för att det blåste för mycket.

I Picton väntade vattentaxin på mig. Jag tänkte på alla som trängs på turbussarna där jag satt, själv i vattentaxin. Njöt fullständigt.

Kom till Hopewell, supermysigt hostel, hosten som är kiwi pratar finska med mig, de har lagat musslor till oss (gratis) till middag, jag har kajakat, jag har badat i havet. Behöver jag säga att jag är nöjd. Och här är så vackert. Ni får tro mig på mitt ord, för jag kan inte ladda upp några bilder just nu.

Men jag vet att ni inte i era vildaste fantasier kan förstå hur vackert och fantastiskt här är.

Så vägen från helvetet till paradiset är ibland kort.