Himlatornet

Jag har gått lite som katten runt het gröt. Kikat på tornet från alla vinklar. Det var dags att besöka det där tornet, uppe liksom. Fick studentrabatt så man kan faktiskt säga att jag tjänade på att åka upp.

Det är inte det att jag är höjdrädd eller så, men höga höjder har jag aldrig riktigt varit förtjust i. Möjligen kan det ha att göra med att brorsan brukade hålla mig utanför balkongräcket när jag var liten. Men det är inte bekräftat. Det var heller inget jag alls tänkte på när jag väl var där uppe på 220 meters höjd. Icke.

Andra verkade inte alls ha något problem med höjden, heller. De passade nämligen på att hoppa ner från tornet. Plopp, så var det nere. Det gick väl lite snabbare än att ta hissen gissar jag, men det måste ha varit lite kyligt där ute i vinden. Åter igen, på 220 meters höjd.

Jag tog hissen ner. Hade en del packning, så det kändes opraktiskt att hoppa.



Jag från nedan.




Vägbron som jag fotade tornet från härom natten. Nu har jag det från båda håll.



AUT university från ovan.



Hamnen.

Någon på väg ner, hon fastnade lite på vägen.