Jag gillar sten

Första lediga dagen i Auckland. Jag har ju varit här två gånger förut, men alltid bara lämnat stan så fort som möjligt. Jag har helt enkelt inte hunnit se något alls egentligen av Auckland. Så idag passade jag på. Genom att ta färjan härifrån.

Färjan gick till Waiheke, en ö 50 minuter från stan. Lagom stor för att lulla runt några timmar på. Så det var precis vad jag gjorde. I vanlig ordning gick jag in på informationskontoret och frågade vad jag skulle göra med mina timmar. En ovanligt uttråkad tjej svarade något standard. Jag försökte komma med någon buss men misslyckades. Ganska otypiskt mig. Jaha, jag gick håglöst åt lite olika håll utan att komma på en enda plan. Till slut hittade jag en gångstig som jag började vandra på. Upp för ett berg. Mina stackars ben och blåsfyllda fötter var med. På andra sidan kullen råkade jag hitta paradiset. Idag i form av en öde stenstrand. Så där badade jag fötterna och tog det lugnt innan jag gick för att hinna med färjan hem igen.

Det finns alltid en anledning när jag missar något som jag tror det är "meningen" att jag ska göra. Det är meningen att jag ska hitta eller göra något annat. Stenstranden var precis vad jag behövde idag.



I skuggan på min steniga strand



Min steniga strand, Oneroa bay



Auckland på håll i diset