På en bakgata hittade jag en cool och stram klädbutik. De spelade en låt som kändes väldigt rätt i kontexten. Den kändes också som att den kan komma att bli min NZ låt. Jag hör den framför mig i den film jag hoppas att jag ska klippa ihop av alla filmsnuttar när jag kommer hem.
Satt och fikade en stund på min trapp, men världens godaste mintkaka - för dem som likt mig är mintfanatiker. Har även pratat med mina house mates under dagens ätstunder. Det passar mig otroligt bra att vara korttidsresenär, det inser jag varje gång jag hör långtidsresenärernas bekymmer. Globetrotter light, that's my thang.
Fikapaus på trappen
Molnliv
The soundtrack of New Zeeland.
6 kommentarer:
Vad är det för problem långtidsresenärerna har och som du slipper?
Visumproblem, pengabrist, jobbsökande. Framför allt verkar de göra väldigt lite som ett sätt att spara pengar. Men att sitta och hänga på hostlet hela dagarna skulle inte jag tycka var en särskilt kul resa. Nu är det iofs det jag gör också en del, men jag jobbar i alla fall. De sitter här för att undvika spendera pengar.
Är grejen mer då att kunna säga att man minsann var på NZ i åtta månader? Trist.
Jag vet ärligt talat inte. Det är mystiskt. Antar att de bara vill rymma från ett vanligt liv. Göra så lite som möjligt. Fast någon annanstans. Jag tänker att om man inte har några ambitioner när man reser, kanske man inte har några ambitioner alls...
Mintkakan ser fantastisk ut:)
/Frö
Frö: Den är mycket trevlig.
Skicka en kommentar