Jag var på tur uppåt Australiens västkust. Med en smått exentrisk eller åtminstone egen turguide. Ett original. Som växt upp i outback. Åtta dagar spenderade jag med denna människa - och 20 till. Jag satt längst fram i bussen vilket innebar att besvara Trevors (turguiden) många muttranden om turister som inte kan köra bil, andra idioter på vägen, muttrande i största allmänhet. Jag fick även agera känguruspanare. Man vill inte köra på de där djuren gärna.
Västkusten bjöd även på två svenskar. Någon form av rekord tror jag. Det var skönt att få prata svenska - och att kunna säga saker utan att alla andra förstår.
Även djurlivet var stort. Jag har lekt med ormar, spanat på koalor, sett delfiner alldeles inpå stranden simma vid mina föter, simmat med mantelrockor, spanat på havssköldpaddor, dykt bland hajar, sett hästar i köket och bott bland möss. Mössen mumsade i sig mitt hemliga matstash.
Västkusten bjöd öven på mer röd jord, vackra snäckskalsstränder, daglig vegetarisk meny, solnedgångar över havet, abseiling, brasor, sömn under stjärnorna och galna 12-bäddssovrum.
Det var en bra tur. Inget slår min tur till Uluru, den var oslagbar. Men jag är nöjd.
Pinnacles vid solnedgången
Indiska oceanen i solnedgången
Tid för kontemplation
En boa utan fjädrar
Väntar på att dyka vid Ningaloo reef
Hästbesök i köket
Man kan bli galen på att åka buss
Hemma har vi 63:e breddgraden....
4 kommentarer:
Vad är det här för breddgrad?
Åå vad jag längtar efter att få åka till Australien och NZ efter att ha läst om dina äventyr.
Lilli: Stenbockens vändkrets.
Stina: Åk!
du ser som vanligt ut att ha haft det grymt bra;)
Skicka en kommentar