Hanna jorden runt: Bortskämd

De senaste fem dagarna har gjort mig bortskämd på flera sätt inser jag. Jag har inte behövt tänka på saker som var jag ska bo eller var, när och hur jag ska äta. Allt har bestämts åt mig och fixats med. Det har varit överdådig lyx. Nu är jag tillbaka i hostellinglivet. Laga mat, eller hitta något att äta ute. Inga stjärnor att somna till eller fallande stjärnor att söka efter när sömnen inte infinner sig direkt.

Sista kvällen i Alice blev lite längre än tänkt och jag hann inte sova så mycket innan morgonen trängde sig på igen. Men vad gör väl sånt. Jag går sedan länge på extra adrenalin, vet inte var den kommer ifrån, men den pumpar konstant genom mina ådror.

Vår guide avslöjade igår att en orm varit i ett av våra läger under natten. Det var den natten när jag hade manligt besök i form av en hund i min sovsäck. Någon gång under kvällen började hunden att skälla som besatt och morra som en galning innan han åter kom och la sig tätt intill mitt huvud igen. Jag tror det var då ormen var där för jag undrade verkligen vad det var han såg. Jag gissade förhoppningsfullt på en dingo, men orm är nog mer riktigt. Så jag ser nu hunden som min räddare, det var nog meningen att han skulle vakta mig. Jag låg förstås ytterst i lägret den natten. Hund är kanske mitt totem trots allt. Första kvällen vi var ute var det en annan guide som blivit biten av en mycket giftig orm, det var på hans första dag på hans första tur. Vårt läger låg bara en bit bort. Inte helt lyckat. Undrar också hur resten av hans grupp sov den natten. Sånt händer annars ytterst sällan, vår guide hade aldrig hört talas om något sådant tidigare. Men nu är vi trots allt i landet av ormar.

Idag är jag i Perth. Ny stad, nytt klimat. Jag har dessutom bestämt mig för rutt på västkusten. Det blir en ny tur igen. Jag är normalt sett smått allergisk mot turer, men det kan också vara skönt. Särskilt som både boende och mat är inkluderat. Så praktiskt. Jag kommer antagligen bli besviken om gruppen inte är så fantastisk som den jag var med i Uluru. Den sista veckan ska jag bli med bil igen. Något jag också ser fram emot.

Imorse ringde min mamma också lite oväntat. Från Kina. Bara en och en halv timmes tidsskillnad emellan. Mycket smidigt emellanåt. På förhand vill jag också be om ursäkt för alla som når min australiensiska mobils telefonsvarare. Det är ett fruktansvärd svarsmeddelande, men jag var tvungen att välja något fort så stå ut om du får för dig att ringa.

Kvällen spenderas med att tvätta. Allt det röda ska bort. I tvättmaskiner som inte ens klarar normal smuts. Det röda har nog flyttat in för gott. Alice gör lätt det med en. Låter allt det röda ta över sinne och kropp.

Who the fuck is Alice?