Jag minns ångesten som igår. De fasansfyllda kval jag gick igenom första gången. Det var i fjärde klass. Alla i klassen lyckades trissa upp varandra rejält innan det var dags. För vaccineringen mot stelkramp och difteri.
Förutom att det snackades om smärtan, den grova kanylen och allt annat som det innebar att ta den där sprutan i veckor före, blev vi inkallade till ett väntrum en efter en. Först inkallad till att vänta, sedan inkallad till att få den. Det hann gå en del tid där man hann tänka på den där sprutan.
Idag gjorde jag det igen. Hann knappt märka att jag fick den. Det var fort dit, fort in, fort stucken och sen var det klart. Men jag antar att jag har andra referensramar till smärta nu också än vad jag hade när jag var 10 år.
2 kommentarer:
Min kompis (en stor och stark en) svimmade när han fick sitt vaxin senast. Oj då, sa sjuksyrran.
Som han skämdes hahaha.
Nyströmskan ;)
Oj då! Det knaske inte har med ålder att göra bara då. Jag gissar att det är ganska lätt att stressa upp sig ändå om man är lite spruträdd.
Skicka en kommentar