Jag gillar gårdsdörren mest. Och samtidigt minst eftersom min mörkrädda sida harklar sig och säger "den där står inte pall för mycket" men då vaknar mitt rationella jag och säger "men den leder bara ut på bakgården, dit kommer ingen" och då suckar den positiva lilla människan jag gömt djupt, djupt inne i mig och säger "så fint att hon har det så fint".
Lustigt, när jag reser (här i krokarna i alla fall) tänker jag aldrig tanken att någon ska bryta sig in. I alla fall inte när jag är där. Sådant tänker jag bara när jag är själv i stugan i Roslagen.
Well, äta ute är inte min grej. Typ. Men om du var här skulle vi förstås äta ute.
7 kommentarer:
Jag gillar gårdsdörren mest. Och samtidigt minst eftersom min mörkrädda sida harklar sig och säger "den där står inte pall för mycket" men då vaknar mitt rationella jag och säger "men den leder bara ut på bakgården, dit kommer ingen" och då suckar den positiva lilla människan jag gömt djupt, djupt inne i mig och säger "så fint att hon har det så fint".
Och nej. Efter dina förtäljandes om illaluktande saker och sådant så tänker jag mig att äta ute är min grej. Varje gång jag är på NZ. Typ.
:)
Lustigt, när jag reser (här i krokarna i alla fall) tänker jag aldrig tanken att någon ska bryta sig in. I alla fall inte när jag är där. Sådant tänker jag bara när jag är själv i stugan i Roslagen.
Well, äta ute är inte min grej. Typ. Men om du var här skulle vi förstås äta ute.
Kan riktigt känna blomdoften genom datorns skärm, drömmer mig bort till en frukost på den uteloungen.
Stina: Om det gick att samla på dofter skulle jag vara ute och göra det nu.
Ser finfint ut, tycker jag.
Smultron: Jag trivs bra :)
Skicka en kommentar