Hemma

Jag känner mig varmt välkomnad till fina Umeå. Det har varit en fin resa. Det känns också fint och bra på alla sätt att vara hemma igen. Jag hoppas förstås att jag ska få anledning att återkomma till den här bloggen igen.

Tills dess!

Utcheck

Då checkar jag ut, från B&B:t och Christchurch och in på långflygningen som ska ta mig till Umeå på bara 40 timmar.

Jag firar nyår på 10.000 meter i år. Det blir lagom. Stillsamt och med flygplansmat.

Dags att bege sig till andra sidan, mot nya missioner. No more shorts weather.

Levande Christchurch

Dagens glädjeämne har varit levande delar av christchurch.

Jag började dagen tidigt på Canterbury museum. De hade bland annat en utställning om Wearable art, med ett specifikt tema mot behåar. Tyvärr fick man inte fotografera på just den utställningen, det informerade den trevlige mannen i entrén mig om. Men, tillade han: "if it would go off, you know, just be discret". Detta tolkade jag helt och hållet som en uppmuntran till att fotografera ändå. Tyvärr hade jag glömt minneskortet till den diskreta kameran och den andra tillåter sig helt enkelt inte att vara diskret. Så tyvärr finns enda bilden på den flärdfulla behån gjord av kitchen utensils just nu på min mobil.

I Christchurch rör sig nästan endast turister, i en cirkel runt Red zone, spanandes in mot ruinerna. Men i en del av centrum har de rivit ut husen och ersatt dem med containrar. I containrarna har butiker börjat om på nytt. Det finns lite av varje och de ser faktiskt riktigt trevligt ut. Jag ville väldigt gärna stödja deras verksamhet men hittade inget att köpa. Den här gången.

Skakad

Det är verkligen ödsligt att gå runt i Christchurch. Red zone, det som mer eller mindre var citykärnan, är helt avstängd. Byggnader har mer eller mindre kollapsat, ombyggnationer pågår, hus rivs. Men även när man går runt utanför red zone så är var och varannan byggnad avstängd med lappar om "keep out, extreme danger". Staden är också avfolkad, både på grund av semestertider, och av jordskalvstider. Många har flyttat härifrån sedan de stora jordskalven förra året och tidigare i år, andra har nog även flyttat ut tillfälligt när det återigen uppmäts stora jordskalv.

Det är sorgligt att se fina gamla kyrkor och tegelbyggnader som helt saknar fönster eller väggar. Känslan är spöklik, som en bomb briserat och människor stuckit härifrån. Där jag bor tipsade de om var man kan äta och annat, för det finns helt enkelt inte så många ställen kvar i centrala stan.

Jag håller förstås lite koll på min geonet. Ikväll började huset skaka och jag förstod förstås vad som var på gång. För även om jag frågat människor hur det egentligen känns, var det aldrig någon tvekan. 4.3, tack för det. Nu har jag upplevt ett litet jordskalv. Det räcker för mig, tack så mycket!

Jag vill egentligen inte fota förödelsen, men tyckte att det här kändes så talande och sorgligt.

Matdagar

Frukost, yoghurt, jordgubbar, manukahonung och müsli

Bästa glassen

Klassisk NZ-läsk

Klassisk svensk lunch (havregrynsgröt)

Fantastisk chowder

Groper med tillbehör

Smältande asfalt

Dagen har varit varm, den varmaste hittills, så där så att asfalten smälter. 

Så jag passade på att svalka mig med en båttur. Jag såg allsköns marinliv. Den för trakten kända hectordelfinen, små, små, blå pingviner och sälar i massor.

Efter lunch tyckte jag att berget lockade igen. Så det blev 2,5 timmars promenad, mest uppför. Det var kanske inte perfekt väder för det ändå. I alla fall undrade alla jag mötte om vi var galna som var ute och gick i den där värmen. Det blev havsbad efteråt. Ett måste. Samt glass. Förstås. En om dagen?

Silent shout

Jag klättrade upp för ett berg. Fortsatte så länge jag kunde. Genom hagar. Tills det bara var berget och jag. Dit inga turister någonsin når.

I Akaroa.

Christchurch

Det är lite av en spökstad, Christchurch. Juldagskoma. Men den här staden rockar lite ändå. Mest på grund av alla jordskalv som försiggår i bakgrunden.

Här kan man titta om man är intresserad. Eller låta bli.

Urdjur

 

Det är det här jag har levt på den senaste tiden. Mat som plockas direkt från havet. Den godaste!

Ajöss och tack för ostronen

Vinkade av Marlborough sounds och Hopewell, som gav mig allt jag önskade och lite till. Framför allt en inre ro. Sen hoppade jag i vattentaxin igen och åkte till Picton. Bussen till Christchurch tog ett antal timmar, jag ägnade mig åt att sova, klia på några sandflugsbett och titta på sälarna som lekte runt i vattnet eller låg och latade sig på stenar. Om man är så mjuk och go i kroppen att man kan krypa upp och lägga sig bekvämt på en sten, då måste livet vara ganska gott.

Själv sitter jag i fängelset inatt. Men jag har i alla fall eget rum. Inga tyska tjejer i 20-årsåldern som ska tända lampor mitt i natten eller vara i varje liten prasselpåse eller prata i sömnen. Bara mitt eget sömnprat. Ljuvligt. 

Med detta önskar jag er god jul!

Från toppen

Marlborough sounds tidig morgon